Dom sista sekunderna

Innan jag förstod hur nära det var att jag kunde mista mitt barn & så här 5 veckor senare är jag evigt tacksam över livet.
För där låg han lite lagom morfinhög och berättade att ambulanspersonalen sagt att han troligtvis bara fått en lättare ledbandsskada men det börjar kännas lite konstigt i vaden oxå så jag undrar om jag får titta lyfter bort filtarna och ser med blotta ögat att vänsterfoten ser helt död ut. Känner efter pulsen men hittar ingen, paniken kommer rusande det enda jag hör är mitt eget hjärta. Nytt försök känner högerbenets puls inget i vänster vaden börja bli stenhård, mina ben håller på att vika sej inser att NU måste det gå fort öppnar munnen för att säga larma men precis då öppnar en läkare dörren och ja säger han har ingen cirkulation i benet. Jo men det måste nån ha kollat får jag till svar. Sen går allt fort nej han känner heller inget hämtar ultraljud. ÅNGEST
Läkaren säger jag måste gå och ringa medans jag ber Sara och packa dom undrar var vi ska förstår inte står utanför röntgen medans dom pratar med kirurgen som säger åt dom att kolla hela vägen till hjärtat. Sekundena blir till timmar rullar mot op. får träffa kirurgen sen börjar en sex timmars olidlig väntan.
Innan dom ringer från IVA och ja vi får träffa honom men han orkar inte vakna riktig.
Tur att han fortfarande verkar lyssna på sin mamma för han öppnar sina ljusblå och säger "ont" i med en massa morfin och får han att komma till ro. Det enda dom vet är att op. gått bra och ja benet är kvar.
Hem vila nån timme tebax för att möta en ledsen son som säger "mamma jag kanske aldrig mer kan gå"  doc. var nyss här och sa det knät är slut.
Ingen vet nånting så jag ber dom ringa efter en ortoped gärna en som fattar något, Chefen passar utmärkt och den här helgen har schemaläggingen varit på vår sida.
Han kommer efter ett tag säger ja det här blir inte särskillt  enkelt men gå ska du väll kunna göra iallafall.
Förklarar att han slitit av alla mjukdelar och även stora blodkärlet i benet, det dom gjort är att transplaterat ett kärl från högerbenet så cirkulationen är räddad men resten måste han be den han tyckte va bäst i Sverige titta på så han skulle ringa Uppsala säger "du har mycket att tacka din mamma* ännu en natt på IVA en till op. och sen flytt till kirurgen på söndag kväll.
(forts. kommer...)