Onsdag 0900 hade Alexandra fått tid på dagkirurgin för sitt krånglande knä.
Ombytta och klara började den eviga väntan och när man sen skulle sätta bedövningsplåster för nålen ja då svimmade hon, så in på ett rum och i med lugnande en kort träffmed doc. som just då inte visste vad han skulle eller kunde göra. Så strax före 13 rullade vi in på op. allt fungerade precis som det skulle och hon sov snabbt men då sa min kropp (eller psyket) ifrån och jag började skaka och ja jag vet att det har varit lite väl mycket nu på slutet men med lite hjälp av personal och en hel massa socker klarade jag av närmsta timmens väntan.
Så skönt att få gå in på uppvaket och se att hon vaknade till mindre skönt att det enda hon första timmen var ONT ONT.
Fick träffa doc. som sytt fast en lös menisk så iden om 10 dagar på kryckor ändrades till 4-6 veckor (minst) men hel kommer hon att bli.
Hem fick vi inte heller åka när det behövdes knapra morfin och hon inte fick behålla nån vätska.
Efter 2 nätter på 34:an har vi nu varit hemma i 2 men än verkar det inte ge med sej så det är bara att vänta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar